HOLY COW, jag börjar faktiskt bli nervös! Jag provade att packa min ryggsäck igår. Jag har hela tiden gått omkring och trott att den varit helt enorm, men när jag skulle packa i allt så rymdes inte hälften! Självklart så fick jag panik. Men idag har jag utforskat den lite mer noggrant och den finns gott om hemliga uttrymmen i den - så med lite våld fick allt plats till slut!

Nu är Indien så nära att jag känner doften av curry och kobajs. Jag vill bara iväg, iväg, iväg och uppleva och göra bort allt! Slippa den här stressen och nervositeten och bara få vara där. Givetvis så tror jag att resan kommer att vara allt utom Hakuna Matata, men jag vill ta det som det kommer istället för att höra om det om och om igen och bli stressad och rädd. Plus att jag tror att vi har en sån bra klass att vi faktiskt tar hand om varandra när vi väl behöver det, och det känns ju faktiskt bra när man tänker att man förmodligen inte kommer gå igenom alla hemskheter själv. Vi är ju en familj!  

Polenresan -09 var en riktig succe, så nu rullar vi vidare på vår SPIN-turne!
(Tro mig, det var awsome, trots att vi ser ut som övergivna barn på just denna bilden.)

Gårdagen kändes som värsta superstressiga dagen! På morgonen höll jag på att skita i allt vad skolan heter för att jag var så trött, men i sista minuten åkte jag ändå till skolan och höll då på att missa bussen för att jag dragit ut min "sovmorgon" för länge. Efter skolan åkte jag till H&M på storheden, hittade inte det jag letade efter men däremot en hel del annat.. likt! Sen skjutsade jag pappa och hans arbetskamrat till flygplatsen senare under kvällen. Efter det hade jag typ en timme över till fix för sen skulle Sara och jag iväg till min kära klasskamrat Emma för en liten härlig kväll med några av klassens babes. Problemet var att jag verkligen inte kunde komma fram till vad jag skulle ha på mig. Haha, samtidigt som jag skulle fatta ett beslut så pratade/gapade jag i högtalartelefon med Alex. Jag gnällde på min garderob och dess utbud och han gnällde baaraa på mig - han förstod helt enkelt inte mitt problem! Nåväl, tillslut kom vi iväg och kvällen slutade avslappnat och bra.

Några av kvällens bästa: 
- Jag, Sara och Sandra åkte Tjorren i stadsparken! För den som inte bor i Luleå så kan jag säga att det är en stor isskulptur med en isbana på ryggen. Varje år är det ett nytt djur och i år var det en Orre. Innan jag visste det så trodde jag att det var en tjäder, alternativt en orre så jag kallade den helt enkelt för Tjorren! (var tyvärr för upphetsad för att ta något bildbevis!)

- Sara var glad i hatten och inte jag för omväxlings skull! Haha, så kuul.

- Sandra tyckte om mig mer än vanligt! Naaw, men hon menade att hon alltid tycker om mig så mycket!

Blekfisar? blame it on the kamerablixt säger jag bara.


Söta Emma hade fyndat en sexig mössa som hon gärna ville dela med sig av.


Det blev inte Allstar som vi hoppades på,
men det spelade ingen roll för på The Corner var det "Glad-timme"!!

Snyggve - Särläpp - Snyggve


Bella försökte lära mig "the sour face".

Hahah, en bild säger mer än tusen ord eller?

Det är sån tur att vi har bra brudar i klassen ♥

... tills vi åker till Indien. Egentligen känns det inte så märkvärdigt, men jag vet att det borde göra det. Lärarna försöker förbereda oss mentalt inför vad som kan inträffa och hur vi ska hantera olika situationer, klasskamrater skrämmer upp sig själva och andra.. men jag vet inte hur jag ska reagera. Jag vet att det kommer att bli en upplevelse i sig och jag kommer säkert att få psykbryt på någon/något, men jag orkar inte börja analysera över allt som kan inträffa redan nu. Åker hellre dit och skapar mig en uppfattning där än att skrämma upp mig själv redan innan jag lämnat landet.

Igår bokade jag en tågbiljett till Göteborg och jag åker dagen efter att jag kommit hem från Indien. Men Gud, vill hon inte vara hemma och smälta allt och kramas med sin familj? Nej, det vill jag faktiskt inte. Känns bara skönt att få vara borta en vecka till.  Men jag medger att det känns lite stressigt. Jag kommer i princip komma hem och duscha - sova - packa om min väska - och sen åka igen (tåg i 18 timmar).

Jag har hört att det ska vara bra badläge dit vi ska - heliga floden Ganges. 
Funderar starkt på att ta mig ett dopp och renas från mina synder,
som att jag exempelvis käkar kossor.

Jag suger verkligen på det här med att uppdatera min blogg? Vad hände? Jag har ju tappat det helt!
Men nu beror det faktiskt inte på att mitt liv varit rätt så händelselöst, utan tvärtom så har det hänt lite FÖR mycket saker under den senaste veckan/helgen. Jag som bara velat sova har istället fått jobba, gråta, gnälla och gråta lite mer. Så inte känner jag mig utvilad och taggad inför kommande skolveckan direkt..

Än en gång så tar jag livet med en klackspark. What doesn't kill you will only make you stronger, och det är nog verkligen så - I alla fall för min egna del.  Fem månader, fem månader, fem månader... Och dessutom så åker jag till Indien om bara 16 dagar (helt sjukt!). Så självklart klarar jag mig i några få månader, det måste jag helt enkelt göra. Jag har mina superfina vänner och de räcker oerhört långt. Idag har jag varit och fikat och beklagat mig hela två gånger (jag är imponerad själv). Vad skulle jag göra utan mina vänner som bryr sig och stöttar mig? Jag skulle falla så hårt! För oavsett hur stark man kan tro att jag är som person så behöver jag nån som lyssnar och tror på mig.

Jag älskar er och behöver er, även om jag är världssämst på att visa det - Förlåt mig! 

I'm sorry mama
I never meant to hurt you
I never meant make you cry
But tonight, I'm cleaning out my closet..

Pappa sken upp som en sol när jag kom och hälsade på honom. Mamma följde med mig för att hon var orolig för att jag skulle köra fel. Inte för att hon är till någon större hjälp eftersom jag ärvt mitt urkassa lokalsinne av henne från första början.

Usch, jag hatar atmosfären på sjukhus! Det känns som att det typ luktar sjukdom överallt. Haha, paranoid?
Men vi höll pappa sällskap ett tag och jag uppdaterade honom om det senaste med Saras bil, min pojkvän och skolstarten i allmänhet. Även om han bara varit borta en dag så hinner jag samla på mig en hel del att säga, tro mig. Sen hämtade han in en bricka med sjukhusmat (som luktade sjukdom?). Det såg allt utom gott ut, förrutom att det ingick en morotsmuffins som jag fick ta. Situationen gjorde att alla höll sig ovanligt lugna och för första gången på länge så kunde vi alla tre föra en normal dialog utan att vi började gapa eller bråka.

Jag: Så det var typ på ett sånt här ställe som ni tog fel barn en gång i tiden? *skrattar*
Pappa: Nej, men se på henne! Hon har ju mina goa runda kinder när hon skrattar. *ser galet nöjd ut*

När vi väl kom ut ur sjukhuset så såg jag att pappa stod och kollade ut genom sitt fönster och vinkade. Åh, det såg så jävla sorgligt ut! Pappie, imorgon ska jag hämta dig (alternativt sno hem dig)!

Mamma: Så du tror att det inte är din pappa?
Jag: Jag är nog mer misstänksam över om du är min riktiga mamma. Hehe..
[Efter att vi gått vilse fyra gånger på vägen ut, och vi båda påstått att vi hittade ut.]
Mamma: Är du fortfarande osäker på om du är mitt barn?
Jag: HAHAHA, nej! Jag kan nog inte längre förneka det.

När jag skulle köra hem sen så körde vi helt fel och hamnade nästan i Boden innan vi insåg att vi kört åt fel håll. Mamma och jag på roadtrip i sommar kanske?

Min pappa och jag delar inte alltid samma åsikter och värderar oftast saker olika. Det finns stunder då han är så störd att man undrar om han är på riktigt. Men det finns nog ingen människa som jag är så olik men ändå så jävla lik, som min pappa. Ingen kan vara så oförstående men samtidigt fatta precis vad jag menar, ingen som har vår tråkiga humor. Jag är så fruktansvärt orolig för att något ska hända honom och jag tycker att det är jättejobbigt när han åker in och ut från sjukhuset. Jag förstår inte hur jag skulle klara mig utan honom! Så nu måste jag göra allt för att se till att han blir bättre.. Lilla pappa ♥

Just nu är jag vrålhungrig och håller på att laga "wannabe pyttipanna". Vi får la se om det är ätbart, fast nu kan jag nog käka vad som helst.

Pappa åkte in till sjukhuset igår (igen). Det kändes inte så dramatiskt egentligen men ett tag trodde jag på fullt allvar att han hade dött. Snacka om att jag hann överanalysera ... Hur som helst så lever han, men han fick stanna kvar över natten på sjukhuset. Jag hade hoppats på att få hämta hem honom idag, men han måste visst stanna minst en natt till. Jag ska i alla fall åka och hälsa på honom om en stund och har även köpt med mig en massa korsord och tidningar - sånt som han gillar lilla Pappsen.

Jag har även passat på att köpa en riktig ryggsäck inför Indienresan. Den kostade 700 spänn, trots att den var på rea! Shit, det var nog den dyraste väskan jag köpt. Sorgligt att det var en fucking ryggsäck och inget snyggare. Men jag kan ta med hela mitt rum i den om jag så vill, så fet är den!

Nej, nu tror jag maten bränns!!

Det måste finnas fler där ute som älskar Shrek-filmerna. 
I maj kommer den fjärde (och sista?) filmen på bio!

Dagen började med att pappa väckte mig. Han skulle snabbt ta sig till Storheden för att spela på hästar, men han var allt utom körduglig. Jag fick kasta i mig frukost och sen bar det av. (Redan här kände jag hur jag fått en dålig start på dagen.) Som tack för att jag körde honom så fick jag en ny sminkborste, hygglo! Vi handlade även diverse kemikalier till hemmet dvs bl.a tvättmedel, diskmedel och sånt där lukta-gott-i-toaletten-efter-man-har-bajsat-grejs. Dessutom fick jag pappa att köpa riktigt hushållspapper - alltså inte toalettpapper, utan de större rullarna! Tidigare så har han kört snålvarianten och staplat två toalettrullar på varandra så att det ska likna hushållspapper, vilket jag stört mig på under större delen av mitt liv. Men efter att ha övertalat honom att det är snyggare med riktiga rullar så kunde han inte låta bli att köpa dem. Jag ser det nästan som en liten seger.

Efter vi handlat så börjar pappa fundera på om Sara jobbar idag. Eftersom jag inte visste så var vi helt enkelt tvungna att åka till Jysk för att kolla. Där börjar pappa genast att rota i en stor låda med "ta 5 saker betala endast 50 kr", jag hjälper till att gräva och snart har vi samlat på oss lite nya bordunderlägg. Men vi hittade bara fyra saker och pappa kände sig illa tvungen att hitta en till eftersom skylten klart och tydligt bad oss ta fem varor. Så jag fick offra mig. Vad skulle jag ta? I slutändan stod det mellan en ansiktsmasserare eller en nagellackstorkare. Det var ett svårt val mellan två helt onödiga grejer i mina ögon, men till slut valde jag nagellackstorkaren. Då hör jag Saras ljuva stämma och jag inser att hon visst jobbade idag. Pappa tar tillfället i akt och tvingar henne att öppna en ny kassa och hon lyder, trots att hon förmodligen höll på med något annat i butiken.  

Under kvällen var tanken att jag skulle gå på bio med Sara. Vi skulle se Luftslottet som sprängdes, men det blev inte av. Det kändes som att mitt huvud isället skulle sprängas och jag tror att det i sin tur gjorde mig illamående (eller ??). Så nu har jag bara degat hemma större delen av dagen och även tillfället i akt att testa min nya apparatur. 

Hahah, är den inte totalt onödig och ful så säg? Men funkar gör den åtminstone!

Min lilla bebis ! ♥

Självklart kunde jag inte somna inatt efter att ha sett på en massa spökprogram på tv. Alex och jag brukar alltid kolla på sånt skit mitt i natten så då gjorde jag det inatt med, typ automatiskt. Men det var långt ifrån kul att kolla på det själv. Men för att distrahera mig själv från att vara rädd ett tag så tog jag fram min gamla dagbok som jag hittade härom dan och började läsa i den. Jag har i princip slutat skriva i den sedan jag skaffade mig bloggen, men jag saknar ändå det här personliga och hemliga med att skriva dagbok. Min nuvarande dagbok fick jag av pappa samma sommarlov som jag skulle åka på språkresa. Tanken var väl att jag skulle dokumentera hela resan i boken, men så blev det såklart inte. Det roliga var att de allra flesta gångerna som jag hade skrivit i den var nätter som den inatt - då Alex just åkt hem. Så i dagboken låter det som att jag är helt besatt av honom eftersom det bara är en massa över-dramatiserade berättelser om oss och framför allt om honom. Men jag passade på att uppdatera dagboken med det senaste ur mitt liv och försökte att inte skriva så mycket om mitt kärleksliv just den här gången.  

Det som är så bra med att skriva dagbok eller liknande är att man delvis avreagerar sig lite genom att "skriva av sig" men sen är det ju jättekul att läsa sina egna minnen. Och i min dagbok så kunde jag i alla fall se tydligt hur jag har utvecklats under de senaste tre åren. Riktigt kul! Borde nästan skriva i den oftare.  

Tänk att ett sånt litet lås ska skydda alla ens hemligheter..