Vaknade av att jag grät imorse! Och även om jag var vaken så kunde jag inte sluta gråta.
- Det var så hemskt !!

Det var som en film i samma anda som Ghost med Patrick Swayze, men ändå kändes det så verkligt. Jag drömde att jag var med Alexander och allt var frid och fröjd, tills hans mamma ringer hysteriskt och berättar att han har dött. Han föll bara ihop på spårvagnen och läkarna kunde inte rädda honom.. Jag trodde henne inte eftersom han var med mig hela tiden. Men ju längre drömmen gick desto tydligare blev det att han faktiskt var död. Hans själ vägrade dock att lämna mig. Jag var tvungen att övertala honom till att "åka vidare" och det blev världens sorgligaste och jobbigaste farväl mellan oss! Sen var jag tvungen att möta hans familj och vänner för att delta i hans begravning.

Jag hade ett tryck över bröstet, en klump i halsen och tårar i ögonen långt efter jag vaknat. När jag skulle sova var jag arg och allmänt less på honom, haha! Så det här kanske var mitt undermedvetnas sätt att få mig att sakna honom och inse att jag behöver honom mer än vad jag tror. För idag har jag saknat honom som aldrig förr! Var nästan påväg till Göteborg där ett tag.