Det skulle varit en ledig dag som skulle ägnas åt Milton och hans veterinärbesök. Men jag fick såklart jobba 9 timmar istället. Mitt enda krav var att jag skulle få hämta lillen på djursjukhuset när han var klar och det gick chefen med på. 

Vilken ångest jag kände i kroppen efter att ha lämnat honom, paniksalgen på sjukhuset, med samma dåliga veterinär som ville att vi skulle operera hela han sist.. Kunde inte tänka på något annat än honom under jobbet, och inte gick tiden snabbare för det.

När jag väl hämtade honom och fick se hans lilla håriga nylle så var lyckan total, samtidigt som ångesten växte i bröskorgen. Vad hade jag utsatt honom för? I bilen påväg hem kollade han på mig hela tiden, med en fånig tratt runt huvudet och tårar i ögonen. Han gav mig en sån plågsamt frågande blick som sa; hur kunde du göra så här mot mig? Haha, tror ni jag kände mig värdelös eller? Dessutom kostade det betydligt mer än vad jag räknat med - 3500 kr + 200 kr för medicin som han ska ta i några dagar framöver. Men nu väntar jag bara på resultatet, först då kan jag säga om det var värt det.

Mamma ringde dessutom och sa; Du är en djurplågare! Jag ska anmäla dig..
(Här har vi alltså en människa som även anser att det är djurplågeri att inte ge djuret mat när han tigger)

Han har fått ett nytt smeknamn - Tratten! Han går in i precis allt och alla.
Den kommer att bli hans vän inom de närmaste 10 dagarna.