Yes, vi fick lägenheten! Den var inte alls som jag tänkt mig. Eller jag hade väl rättare sagt svårt att se hur "stor" en lägenhet på 28 kvm egentligen är. Den var yttepytteliten, köket är en mardröm för en klaustrofobisk person som mig själv. Nu har nervositeten omvandlats till spänning, oro, längtan och frustration. Nåväl, man vet ju inte hur det går förrän man vågat prova. 

NI får se bilderna senare på min nya blogg, när vi har hunnit sätta vår egna tuch på den (så gott det går iaf).  

Pappa uppmuntrar mig genom att säga: 
Om det var Kina så hade ni delat lägenheten med 10 personer till. Det kan du räkna med!