Skitjobbigt..

Okej, då här är det.
Jag har varit körd i magen och kraftlös sedan Indien och nu tycks Alex också ha fått det. - Hur?


Nåväl, dagen började med att Alex åkte till skolan och jag satt kvar vid frukostbordet för att försöka hålla "svärföräldrarna" sällskap. Efter att ha suttit och småpratat en lång stund om livet som snart arbetslös så följde jag med Alex mamma och mormor till hans lilla kusin Sally, 8 månader. Åh, underbara unge! Det var ett halvår sedan jag träffade henne sist och hon har hunnit växa så otroligt mycket och idag var hon minsann ett riktigt litet charmtroll. Men under hela besöket så kände jag att jag var påväg att svimma och efter ett tag kändes det precis som att jag var full. Samtidigt så fick jag sms från Alex som berättade att han mådde precis likadant. Men trots att vi var påväg att må riktigt dåligt så gick vi på bio eftersom vi redan hade köpt biljetter till Alice i Underlandet som visades i 3D. Under visningen så fick vi båda frossa och feber, så skakiga och lite besvika åkte vi hem efter filmen.

Alex krashade direkt i soffan och jag ställde mig och lagade lite mat åt honom (själv hetsåt jag en korv på pressbyrån, men han ville inte ha något då). Jag känner verkligen att jag måste pyssla om honom eftersom han alltid ananrs tar hand om mig när jag är sjuk. Jag känner mig helt slut i kroppen och vill helst bara lägga mig ner och dö, men Alex mår faktiskt (om möjligt) ännu sämre än mig, så mina sista krafter lägger jag ner på honom och på bloggen.

Nu hör jag älsklingen snarka från rummet bredvid. Ska jag se om inte jag också får plats under filten i soffan.

För er som undra om filmen var bra. Som jag sa så kände åtminstone jag mig lite besviken. Hade alldeles för höga förväntningar på den. Men Johnny Depp var klockren som vanligt, det var vackra animerade miljöer, enstaka repliker och skämt var roliga, 3D-effekterna var inte alls så spektakulära som jag hoppats på och filmen kändes i övrig bara allmänt skum och klyschig - fast Tim Burtons filmer brukar ju vara det och historien om Alice i Underlandet är ju också en av de sjukaste. Den kan ändå vara värd att se, men ha inte allt för höga förväntningar bara så kanske den är bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Hej och välkommen till min blogg!
Mitt namn är Nathalie och jag är en 18-årig tjej som bor i Luleå och fortfarande letar efter meningen med livet.

Det jag älskar mest är att låta pengarna sprudla genom att shoppa och unna mig själv saker! Självklart skulle jag inte ens fungera utan mina vänner, min familj och världens finaste pojkvän. Vi har ett långdistansförhållande så det blir en hel del resor för min del till goa och glada Göteborg.

I min blogg skriver jag om mitt liv och mina tankar helt enkelt. Hoppas du finner något intresse i det du läser.

Om du vill följa bloggen kan du göra det med ett enkelt knapptryck på länken här nedanför!