GAAAAAAAAH! Där, nu var det åtminstone sagt.

Jag är superless på mitt liv at the moment. Mina föräldrar har tjatat röven av mig under helgen och praktiskt taget tvingat mig att bestämma vad jag vill göra efter gymnasiet. För enligt dem är det ju bara jag som inte vet vad jag ska göra av mitt liv just nu. Och jag tycker oerthört synd om dem som fick den mest osäkra dottern man kan tänka sig. Men de fattar inte att varken gymnasiet , komvux eller högskolorna ser ut som de gjorde på deras tid! Det ser fan inte ens ut som förra året!! Så varför ska de disskutera sånt med mig när de inte ens vet vad de snackar om? Pappa tror ju att man fortfarande får sifferbetyg i skolan!  

Under den senaste veckan har jag varit sugen på att plugga vidare redan till hösten, bara för att jag inte vet vad jag annars ska göra och för att jag vill komma bort från allt. Men alla program som jag kan tänka mig att läsa har alldeles för höga intagningspoäng för mig. Fast jag ska ändå söka in till en massa olika saker så får vi se var jag hamnar. Min pojkvän kommer hit på fredag och då är väl tanken att jag ska övertala honom till att söka in till universitet/högskola med mig, för jag vill ju inte flytta helt själv och det är på tiden att vi blir sambos. Tänk att gå från att ha haft ett långdistansförhållande i tre år till att bo tillsammans. Vi kanske dödar varandra innan vi ens möblerat vår lägenhet (speciellt om jag inte får som jag vill, haha). Men det känns som att vårt föhållande kan ta fart på riktigt då och det är en utmaning som vi båda har längtat efter och vi vet ju inte hur det går förän vi har provat. Bara jag får vara med den människan som jag älskar mest och lämna den dåliga bubblan som jag för tillfället befinner mig i så vet jag att jag kommer att klara mig bra, oavsett var vi hamnar. Jag vill börja mitt liv på riktigt, utan att behöva slösa all min energi på andra människor och må dåligt å deras vägnar. Jag tycker att jag för en gångs skull förtjänar att få må riktigt bra.. Haha, bra att jag sitter och lipar nu när jag skriver! Skyller på hormoner eller nått sånt kvinnoskit.. Nej, nu tappade jag fokus på allt. -Tack och hej!

Nu ska jag snart lämna min bubbla, jag lovar.