Jag har lyckats utveckla någon sorts migrän som alltid tycks komma när jag jobbar och sedan håller det i sig under resten av dagen. Jag försöker att vila, äta och dricka men jag vet att den enda som hjälper är ipren. Min värsta farhåga just nu är att typ lyckats bli immun mot det för att jag tar det för ofta.. 

Igår tvingade mamma mig att komma och hälsa på. Hennes kille och hans 4-årige son var också där. Han var verkligen en sån unge som man bara vill adoptera och älska! Supergullig både till utseendet och till sättet och oerhört pratglad och framåt. Man fattade såklart inte hälften av vad han sa men det spelade ingen som helst roll. Ja, han skulle till och med uppfostra hunden åt mig - go ahead, make my day!
- Vänta nu, blir han mitt bonussyskon??

Idag har jag då jobbat och haft migrän (som vanligt), pappa och Puttefnasken har varit ute och festat (som vanlig). Jag tog mig ut i den friska luften på en långpromenad med Milton i hopp om att det skulle hjälpa mot huvudvärken. Sen åkte vi iväg och handlade, plutten och jag. Dagen och kvällen har varit fridfull fram till nu då pappa och co är tillbaka, och kompisarna är med. 1. Kan dom inte inse att vi bor i en tvåa typ och jag har ingenstans att ta vägen?? 2. Kan dom respektera att jag ska upp kl 7 imorgon för att jobba?? Svar: nej..

Blunda och tänk att du är någon annanstans Nathalie.