Mitt liv är en enda stor lågkonjunktur!
Idag fick jag alltså veta att jag inte fått något jobb som konfirmationsledare eftersom jag redan är hjälpledare i en barngrupp. Det handlar det inte om pengarna, även om det är något jag behöver, men jag känner mig bara så besviken. Jag kan inte räkna med att få jobb där bara för att jag fått det tidigare, men jag vet ju att det är andra som jobbat tidigare som i princip är garanterade jobb. Är det mitt fel för att jag har det väldigt svårt att tro på Gud? Klart att de inte prioriterar mig som aldrig ens nämnt Gud i något sammanhang. Men de jobbiga är att jag bara kan jobba med barngruppen fram till jul och sen är jag 125% arbetslös! Kommer inte ha någon som helst inkomst och därmed inte ha råd att åka till Göteborg eller hitta på något annat för den delen. Mitt enda hopp nu är att de höjer studiebidraget som de har talat om.
bajsbajsbajsbajsbajsbajsbajsbajsbajsbajsbajsbajsprutt!
Känns som att jag bara lägger ut en massa bitterfitta inlägg nu för tiden men det är ju så jag känner mig och var ska jag klaga om inte på min egna blogg? Sen att det inte är så kul att läsa om sånt är ju en helt annan sak. .
Vad ska jag ta mig till? Dela ut reklam på nätterna och tjäna 65 kr/helg? Panta burkar? Sälja min kropp?Hamna i koma och därmed inte kunna slösa pengar? fast då får jag ju inget studiebidrag heller för den delen..
Efter jobbet åkte jag hem till mamma i hopp om att få lite stöd, men vad hade jag förväntat mig egentligen. Det första jag får höra från diverse släktingar som tillfälligt bosatt sig där är: Gud, va äcklig hy du har! Varför har du så mycket finnar?! Är det ens normalt? Du är ju på väg att bli lika tjock som din mamma! Tänk att du hade kunnat bli modell i Thailand om det inte var så mycket fel på dig.. verkligen synd.
Så är det när man varken är ljus eller mörk, svensk eller thailändsk, har ärvt min pappas krulliga äckel hår och dåliga hy och har samtidigt har anlag för fetma. Men hey - det är ändå jag. och hur illa det än låter så har jag lärt mig att trivas med det. (fiskar inte sympati, för jag tar ändå inte åt mig)
bajsbajsbajsbajsbajsbajsbajsbajsbajsbajsbajsbajsprutt!
Känns som att jag bara lägger ut en massa bitterfitta inlägg nu för tiden men det är ju så jag känner mig och var ska jag klaga om inte på min egna blogg? Sen att det inte är så kul att läsa om sånt är ju en helt annan sak. .
Vad ska jag ta mig till? Dela ut reklam på nätterna och tjäna 65 kr/helg? Panta burkar? Sälja min kropp?Hamna i koma och därmed inte kunna slösa pengar? fast då får jag ju inget studiebidrag heller för den delen..
Efter jobbet åkte jag hem till mamma i hopp om att få lite stöd, men vad hade jag förväntat mig egentligen. Det första jag får höra från diverse släktingar som tillfälligt bosatt sig där är: Gud, va äcklig hy du har! Varför har du så mycket finnar?! Är det ens normalt? Du är ju på väg att bli lika tjock som din mamma! Tänk att du hade kunnat bli modell i Thailand om det inte var så mycket fel på dig.. verkligen synd.
Så är det när man varken är ljus eller mörk, svensk eller thailändsk, har ärvt min pappas krulliga äckel hår och dåliga hy och har samtidigt har anlag för fetma. Men hey - det är ändå jag. och hur illa det än låter så har jag lärt mig att trivas med det. (fiskar inte sympati, för jag tar ändå inte åt mig)
Har inga cash bara, men lika Kenny Coolman för det ;)
Kommentarer
Postat av: Sara
Du har varken äcklig hy eller fult hår. Och du är verkligen inte tjock alls. Du är jättesöt på alla sätt och vis.
kram
Postat av: isabelle
Du är vacker och jag tycker om dig precis som du är:)
Postat av: Charlotte
Härom dagen då du inte hade hittat/slarvat bort/hett sönder/ inte haft tid att använda din plattång viskade jag till Isabella att du var jättefin i så lockigt hår :) Hann aldrig säga det till dig personligen dock.
Trackback