Igår gick jag och min pojkvän på promenad för att köpa matsäck till mig som jag ska ha med mig på tåget. När vi går där, hand i hand, och pratar om hur mina strumpor luktar så kläcker han ur sig: Det finns inget med dig som luktar blomma längre.  Betyder det att han inte är kär i mig längre eller? Luktar man bara blomma i början och sen börjar de riktiga dofterna smyga sig fram? Efter att ha kastat mina äckliga strumpor i ansiktet på honom, som enligt mig luktar smörpopcorn, så fick jag nog honom att inse att jag inte luktar blomma. Eller i så fall luktar jag som de där blommorna som ser ut som prästkragar men är mycket mindre och i själva verket luktar gympasal/fotsvett/spya. 

Hade en konversation med en killkompis en gång. Han berättade att hans flickvän var perfekt så länge han inte tänkte på att även hon går på toletten och gör en nummer 2 ibland. Han ville verkligen inte inse att hans så perfekta tjej kunde bajsa. Snacka om att leva i förnekelse. Men i början av ett förhållande så rapar man inte och man fiser verkligen inte. Det går så långt att man undrar om den andra personen är normal även om man själv håller inne allt. Man luktar alltså blomma. Alex sa nått om att han trodde att jag inte kunde lukta illa, att mitt bajs typ luktade liljekonvalj. Men nu när hemligheternas kammare är öppen så försvinner blomdoften ganska snabbt.