Fotboll

Hej, de få läsare jag har kvar! Nu när jag har huset för mig själv så kan jag äntligen passa på att blogga lite (fast jag får nog skynda mig för om 20 min kommer städhjälpen och då ska jag hålla mig borta). Den här veckan har för det första gått väldigt snabbt och för det andra så har den varit väldigt lugn. I torsdags var vi på fotbollsderby, vilket var väldigt intressant faktiskt. Haha, inte för att jag brydde mig så mycket om själva spelet utan jag kollade mest på allt annat. När vi satt och åt mat innan matchen såg vi Gais hejarklack stå och gapa utanför restaurangen och det kryllade av poliser och rökbomber. Gissa om jag var rädd! Jag har ju hört alla skräckhistorier om folk som blir nedslagna för att dom hejar på fel lag eller bara råkar vara i vägen. Så i början av matchen så var jag helt neutral, hejade inte på någon. Blev irriterad över att de sjöng hejarramsor som egentligen inte peppade laget utan bara tryckte ner motståndarlagen istället. Jag fattar att man åker dit iklädd lagets färger och har med diverse grejer som visar att man stöttar laget ännu lite mer (flaggor, halsdukar), men varför måste man sitta där och gapa att folk i det andra laget är otrogna och knullar runt med hela stan? Vad har det med fotboll att göra? De försöker ju bara psyka spelarna men man kan väl ändå hålla sig till sporten.

Efter ett tag så märkte jag dock att allt blev så mycket roligare om man gapade med klacken. Så lite snabbt lärde jag mig de ramsor som de sjöng mest och jag försökte följa med i spelet och ropa: buuu, ååh, domarjävel och faan när det passade helt enkelt. Det är ganska roligt att det finns en så stark lagkänsla på läktaren. De som står där och kollar på alla matcherna lägger ju ner oerhört mycket tid och pengar på att stötta sitt lag och lära sig sjuttio-elva olika sånger. Ja, rent musikaliskt är det ju otroligt att så många män kan sjunga unisont. Snacka om att jag blev imponerad!

Jag vill absolut gå på fotboll igen, för nu vet jag vad som väntar. Kanske ska man få uppleva den dagen då man får heja på Alex när han spelar. Förmodligen bara i mina drömmar, haha!



Så här såg det då ut ett tag. KAOS!
Män ... det är det enda jag säger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Hej och välkommen till min blogg!
Mitt namn är Nathalie och jag är en 18-årig tjej som bor i Luleå och fortfarande letar efter meningen med livet.

Det jag älskar mest är att låta pengarna sprudla genom att shoppa och unna mig själv saker! Självklart skulle jag inte ens fungera utan mina vänner, min familj och världens finaste pojkvän. Vi har ett långdistansförhållande så det blir en hel del resor för min del till goa och glada Göteborg.

I min blogg skriver jag om mitt liv och mina tankar helt enkelt. Hoppas du finner något intresse i det du läser.

Om du vill följa bloggen kan du göra det med ett enkelt knapptryck på länken här nedanför!