Nu är jag hemma hos pappa igen. Detta eviga spring fram och tillbaka.
Idag firade vi mammas födelsedag, 37 år. Jag gav en en tunika som passade henne jättebra och det visade sig att hon till och med själv hade varit och kollat på den. Sen fick hon en massa doftljus, vilket hon älskar. 

Jag har insett att vi är ganska lika varandra (inte till utseendet), även om det ibland är svårt att erkänna vissa gånger. Det här låter säkert lite klychigt men vi förstår alltid varandra. Även när vi gör dumma saker så förstår vi varför den andra valt att göra så. Men ibland är det bra att förstå varandra och ibland inte.

Jag: Grattis på födelsedagen mamma.
Mamma: Jaa, varsegod!
(Hahaha, hon förstod nog inte att man ska svara tack!)