You're on my heart just like a tattoo
Nu kan jag stryka tatueringen från min To-Do-List. Fast det lär ju bli fler i framtiden, hehe.
Men alla kommer att vara diskreta och fina som den jag gjorde idag. Ni får se den imorgon, för den är övertäckt just nu ;)
De flesta vet nog redan vad jag skulle tatuera in, men för er som inte vet så kan jag meddela er om att det blev min brors namn på thailändska. Egentligen behöver jag inte förklara varför det blev just hans namn men nu gör jag det ändå. Ja, jag har haft en storebror. Han dog nämnligen i leukemi när jag var mindre. Vi var halvsyskon men det har ingen som helst betydelse för mig. På senare dar har jag funderat så oerhört mycket på honom och på själva faktumet att jag en gång har haft ett syskon. Jag har i princip varit uppväxt som ett ensamt barn och alltid velat ha ett syskon, utan att tänka att en gång haft ett. Jag avundas alla som har syskon och har en speciell relation till dem. Visst förstår jag även när ni blir förbannade och önskar att de inte fanns, men innerst inne så menar ni det inte. Det kan ni inte göra..
Tänk så mycket lättare hela mitt liv hade varit om jag kunde delat allt med någon som var där när det hände saker? Men samtidigt är jag glad att ingen behövt uppleva allt det.
Min tatuering representerar inte bara min fina bror, utan även mitt ursprung. Halva jag är ju ifrån Thailand vare sig jag vill eller inte! Sen får den mig att tänka på att uppskatta de människor jag har omkring mig, för de kommer inte alltid att finnas där.Att ta vara på de bra stunderna som vi kan dela med varandra. Hela min släkt bor exempelvis åt helvete långt bort och under det senaste året känns det som vi bara har träffats i samband med att ta farväl av familjemedlemmar. För att inte tala om min släkt i Thailand. Min morfar gick bort förra veckan och det gör ont att veta att man i princip inte ens har en chans att åka dit. Ännu värre var det såklart för min mamma.
Jag är uppväxt och van vid att älska folk på distans, men det innebär verkligen inte att jag älskar dem mindre. Min familj betyder enormt mycket för mig. Och vi må vara trasiga och knasiga men fan va jag älskar dem ändå!
Det roliga var att jag hade låten He aint heavy på hjärnan under tiden som jag blev tatuerad.
The road is long, with many of winding turns
That lead us to who knows where, who knows where?
But I'm strong, strong enough to carry him
He ain't heavy - he's my brother
Men alla kommer att vara diskreta och fina som den jag gjorde idag. Ni får se den imorgon, för den är övertäckt just nu ;)
De flesta vet nog redan vad jag skulle tatuera in, men för er som inte vet så kan jag meddela er om att det blev min brors namn på thailändska. Egentligen behöver jag inte förklara varför det blev just hans namn men nu gör jag det ändå. Ja, jag har haft en storebror. Han dog nämnligen i leukemi när jag var mindre. Vi var halvsyskon men det har ingen som helst betydelse för mig. På senare dar har jag funderat så oerhört mycket på honom och på själva faktumet att jag en gång har haft ett syskon. Jag har i princip varit uppväxt som ett ensamt barn och alltid velat ha ett syskon, utan att tänka att en gång haft ett. Jag avundas alla som har syskon och har en speciell relation till dem. Visst förstår jag även när ni blir förbannade och önskar att de inte fanns, men innerst inne så menar ni det inte. Det kan ni inte göra..
Tänk så mycket lättare hela mitt liv hade varit om jag kunde delat allt med någon som var där när det hände saker? Men samtidigt är jag glad att ingen behövt uppleva allt det.
Min tatuering representerar inte bara min fina bror, utan även mitt ursprung. Halva jag är ju ifrån Thailand vare sig jag vill eller inte! Sen får den mig att tänka på att uppskatta de människor jag har omkring mig, för de kommer inte alltid att finnas där.Att ta vara på de bra stunderna som vi kan dela med varandra. Hela min släkt bor exempelvis åt helvete långt bort och under det senaste året känns det som vi bara har träffats i samband med att ta farväl av familjemedlemmar. För att inte tala om min släkt i Thailand. Min morfar gick bort förra veckan och det gör ont att veta att man i princip inte ens har en chans att åka dit. Ännu värre var det såklart för min mamma.
Jag är uppväxt och van vid att älska folk på distans, men det innebär verkligen inte att jag älskar dem mindre. Min familj betyder enormt mycket för mig. Och vi må vara trasiga och knasiga men fan va jag älskar dem ändå!
Det roliga var att jag hade låten He aint heavy på hjärnan under tiden som jag blev tatuerad.
The road is long, with many of winding turns
That lead us to who knows where, who knows where?
But I'm strong, strong enough to carry him
He ain't heavy - he's my brother
Kommentarer
Postat av: Sara N
Vilket jättefint inlägg
Trackback
Hej och välkommen till min blogg!