Idag var det den första dagen på mitt sista läsår! Det känns som att jag började gymnasiet igår, samtidigt som det känns som evigheter sedan. Faktum är att gymnasiet har gått väldigt snabbt hittills men det som fått mig att tycka att det var länge sedan är i själv verket mina vänner. Det känns som om jag haft dem i mitt liv hur länge som helst och inte bara 2 år. För att inte tala om min pojkvän som jag blev tillsammans med veckan innan jag började ettan. I min värld har vi ju alltid varit ihop, åtminstone betydligt längre än 2 år.

Hur som helst så startade skolan med full fart framåt och allt är precis som vanligt, surrigt, fnissigt, förvirrande och hektiskt. Vi har ett nytt hemklassrum som jag ännu inte accepterat, nytt schema som inte verkade fastställt enligt det våra lärare sa, det talas redan om att vi ska förbereda oss inför vår kommande resa till Indien i form av vaccinationer, busskorten har blivit 650 kr dyrare, det står varningsskyltar om svininfluensan i korridorerna, vi ska sälja första hjälpen paket och redan denna veckan ska vi ha beslutat oss för vad vårat slutprojekt ska handla om.. Ja, det var lite av det jag hann uppfatta under drygt 3 timmar. SPINs väldigt interna motto är ju Do it så det är väl bara att göra det, försöka klara av det sista året så bra som möjligt.

Efter skolan blev det en mycket efterlängtad fika på stan med min skönhet Sara. Tänk en kopp varm choklad och sen känns allt precis som vanligt igen. Back to basic. Men det är ju en av de rutiner vi har haft under den senare gymnasietiden som jag verkligen älskar och uppskattar, att bara få relaxa och snacka skit med min nr.1 psykolog.

Nu ska jag skutta i säng och läsa min sista Camilla Läckberg bok och gråta en skvätt över att ännu en dag har gått utan min älsklings röst. Han är nämnligen och klättrar i berg (fråga mig inte varför!) och jag har inte pratat med honom sen i torsdags. Dör om han inte kommer hem snart! *bubie bubie*