Nu sitter han på det där förbannade tåget hem och jag sitter framför min dator. Det känns helt sjukt jobbigt, framför allt när jag vet att jag har mitt påsklov nu och egentligen kunde ha följt med honom till Göteborg. Men anledningarna till att jag stannade hemma är för att biljetterna kostade för mycket, jag ska snart resa iväg med klassen och behöver lite cash till det, han går ändå i skolan hela veckan och jag behöver nog lite tid att bara finnas till här hemma, speciellt nu när pappa inte är på topp direkt. Även om jag har bra argument för att inte åka med så känns det ändå så sjukt tungt att sitta här nu helt själv och veta att jag valt bort en vecka till med min älskling. 

Vi hann precis kyssa varandra innan dörren åkte igen mellan oss och tåget sakta började rulla. Först kunde jag gå jämsides med tåget, men när den började köra snabbare så fick jag springa. De som känner mig vet att jag är sämst på att springa, så jag hade ingen chans att hålla samma fart som tåget.

- Började att gråta dels för att han lämnade mig men även för att jag är så dålig på att springa.