Imorgon börjar skolan igen, fy fan för det säger jag bara! Och om exakt en vecka, den här tiden, så sitter hela klassen på ett tåg påväg till Stockholm för att sedan resa vidare till Polen. Som den skeptiker jag föddes till så längtar jag inte till det heller. Nej, nu ska jag sluta prata om det där och njuta av mina sista timmar i livet.

Jag har minsann tagit hand om mig själv idag. Började med att peela kroppen för att få bort död hud och gammal lotion. Sen (hör och häpna) så rakade jag benen. Märkte ganska snabbt att min rakhyvel borde bytas ut eftersom den var lika vass som min tumnagel. Var alldeles för länge sedan jag orkade raka benen, har väl odlat långkalsonger under vintern helt enkelt. Visst har jag väl fått både ett och två klagomål från min pojkvän men då har jag bara kört feministsnacket - har han håriga ben så har jag håriga ben. Men idag var det premiär för mina vita ben att se ljuset igen! Efter skrubb och rakning som täckte jag mig själv från topp till tå med brun-utan-sol. Man blir ju så brun man vill bli beroende på hur mycket man använder. Jag tycker ett tunt lager är lagomt, då ser man bara lite solkysst ut. Fördelen med brun utan sol produkter är att man kan se naturligt brun ut (om du inte lyckas bli orange) och du får inte cancer av det (eller vetenskapsmännen har inte kommit ut med det ännu i alla fall) som du kan få både av riktigt stark sol och solarium. Nackdelen är dom den att man luktar konstigt, åtminstone av den produkt som jag änvänder. Men jag kan inte associera det till någon annan doft.