Ja, nu har det även drabbat mig  - jag har fastnat i bloggträsket.
Jag har egentligen funderat ganska länge på att skaffa en blogg, men jag har aldrig haft orken. Men så idag, under en mysig höstpromenad med min hund så slog det mig. En blogg kan ju faktiskt fungerade som en sorts terapi för mig, vilket jag behöver. Ska försöka att vara ärlig och dela med mig av mitt liv och mina tankar.
Jag tänker inte börja mitt första inlägg med att presentera mig själv. Vissa känner mig redan, några kanske har hört mitt namn nämnas i något samanhang och andra lär väl helt enkelt skapa sin egen uppfattning om mig allt eftersom.

Måste bara få berätta om min dag! Den här fredagen har faktisk varit helt underbar. Jag har känt mig så sjuk stressad under hela veckan och jag tror att det är något som alla i min omgivning har märkt ganska väl. Men sen idag så bestämde jag mig för att jag helt enkelt förtjänade en sovmorgon. Hoppade över musiklektionen på morgonen och tog mig tid till att läsa ut en påbörjad bok och tog sen en välbehövd, varm dusch. Kände att jag hade all tid i världen på mig att ta mig till skolan.
När jag väl tagit mig in till stan så parkerade jag mig själv på ett café, köpte mig en kaffe latte och började läsa en ny bok. 

(Om det nu är nån som reagerar på att jag verkar läsa mycket så kan jag börja med att säga: nej, jag läser inte alls mycket. Men så här är det, att jag kan ibland tycka att det är väldigt avslappnande att bara få läsa om någon annans liv, någon annans bekymmer och slippa tänka på sitt eget liv och sina egna bekymmer för ett tag. Som just idag.)

Usch, när jag satt på caféet och njöt av min Me-time så kände jag bara en våg av skuldkänslor skölja över mig. Den här veckan så måste jag väl ändå tagit priset för sämsta flickvän, alla kategorier! I och med att jag varit stressad över skolan, jobb och hemmet så har det nog varit min pojkvän som har fått ta den största smällen av det hela. Förlåt, förlåt, förlåt..
Jag har världens finaste kille och jag tror att jag är skitdålig på att visa hur mycket jag uppskattar honom ibland.

Baby, du är mitt allt och jag tror att jag skulle sluta fungera helt och hållet utan dig! <3

Det var nog allt för tillfället. Kram på er!