Ja, igår var jag & sara på smygpremiären av Twilight och mina förväntingar var höga.
Innan vi såg filmen så var vi och strosade runt på stan och jag flörtade lite med en i personalen på Sf, oroa er inte det var en äldre kvinna i kassan. ;)
MIna bajsbruna hundvalpsögon måste ha rört vid hennes hjärta för hon gav oss bättre platser än dom som jag egentligen hade bokat. När vi stod där och funderade på om det var värt att köpa popcorn så såg jag att det låg en helt hög med filmaffischer och skräpade. Vad gör dom egentligen med alla gamla affischer när dom byts ut? Jag kände mig som en liten reporter från barnprogrammet REA när jag gick fram till hon i kassan och frågade. Hon förklarade att Sf är tvungna att slänga allt sånt med reklam för filmer på. Dom får alltså inte ge bort eller sälja sånt till biobesökarna efter som att det finns andra företag som har rättigheter till att sälja posters och liknande efter att filmen har släppts. Just när jag nästan övertalat henne till att ge mig en poster så var det som att hon mitt i allt insåg att hon verkligen inte fick göra det. Så det blev ingen Twilight-affisch för min del igår. :( 
Även om jag förstår moralen i att inte ge bort affischer till en biobesökare, dels för att folk typ skulle slåss om dom och sen för att andra förlorar pengar på det, så tycker jag ändå att det är lite löjligt. Borde inte sf få rätt att sälja sånt? Rädda miljön!  Pappret går ju ändå rätt ner i soporna. Dom kan ju tjäna en slant på sånt och sen dra ner priserna på deras biobiljetter enligt mig.
När vi skulle in i biosalongen så var det samma snälla kvinna som rev billjetterna. Hon gav mig värsta smilet och önskade mig en trevlig kväll. Hoppades egentligen på att hon skulle säga: "Möt mig i gränden efter bion så får du din affisch." Men jag är tacksam för att hon var så trevlig mot mig ändå. Vissa som jobabr på Sf är så spydiga när man frågar om nått. Hon ska få ett presentkort på SF av mig i JULKLAPP, det förtjänar kvinnan! :D 

[OM DU INTE VILL VETA SPOILERS OM TWILIGHT SÅ SLUTA LÄSA HÄR!]

Nog tjatat om det, hur var filmen då? Ja, alltså i och med att jag hade så höga förväntingar på filmen så blev jag självklart besviken. Boken är ju så jävla bra så självklart borde jag tänkt redan innan hur svårt det är att göra en film som ska hålla samma mått som boken. Men det är ändå en söt, rolig och liiite spännande film, värd att se. Jag gillade inte hur dom utvecklade sitt förhållande i filmen. Det gick typ från "vi-pratar-inte-med-varandra" till "jag-följer-efter-dig" för att sedan sluta med "nu-är-det-du-och-jag-för-alltid". Vad fan var det egentligen? I boken så, liksom i verkligeheten, bygger dom upp ett förtroende för varandra genom att umgås och det är hela tiden så fina dialoger i boken som dom helt tagit bort i filmen. Det gick för snabbt framåt. Men som sagt, helt värdelös var den inte. Jag hade kanske inte stört mig så mycket på den om jag inte läst boken först, men samtidigt så tror jag att jag inte förstått en massa saker om jag inte läst den.
Haha, det satt en tjej brevid mig och Sara inne på bion. I varenda känslosam scen i filmen så satt hon och grät floder. Det var inget litet snyft utan hon lipade som om nån dött på riktigt. Jag började känna hur skrattet växte inom mig och jag jag visste att jag inte skulle klara av att hålla det inne. Jag satt och asgarvade utan ljud så hela jag hoppade upp och ner i stolen och varje gång som jag var påväg att samla mig så började Sara att skratta åt henne, tyst såklart. Det är så jobbigt när man vet att man verkligen INTE får skratta och så är man påväg att göra det ändå. Ja, jag grät glädjetårar så jag fejkade att det var av filmen jag grät. Nog snyftade jag nån gång under filmens gång, men hon.. behövde nog hjälp. Haha! 

Nu ska jag gå och städa mitt rum, det behövs tro mig.