Sov dåligt inatt och när jag väl somnade så drömde jag att jag vann en lila ipod på bilddagboken som jag sedan fick hämta ut på donken, haha! Jag är väldigt glad över att snön är tillbaka för det ser mysigare ut, men det är ändå jobbigt för nu ser man ju inte var det är halt någonstans - det är ju is under snön! När jag var ute med Milton imorse så halkade jag givetvis och landade på arslet. Det gjorde förbannat ont och Milton blev livrädd och började dra i kopplet, som om jag skulle halka på honom. 

Åkte in till stan idag för att träna. Fy tusan va folk det var, på en söndag! Människor köper nog de sista julklapparna nu. Men som tur var så var det hur lugnt som helst på gymmet. det var jag, två tjejer till och en man som liknade Tony från Andra Avenyn. När jag skulle hem från gymmet och stod och väntade på bussen så kom det fram en gammal man till mig. Han skulle till svartöstan men visste inte vilken buss han skulle ta. Han såg ut som den där roliga gubben i Aristocats med två förstoringsglas till glasögon, söt inte nån äcklig dig-ska-jag-akta-mig-för-gubbe. Jag får typ modersinstinkter när jag ser gamla, är det bra eller dåligt? Nåväl, jag försökte hjälpa honom genom att visa honom busstiderna på den stora skärmen, sen gick jag tillbaka.

Efter ett tag så kom han fram till mig igen och sa att han buss skulle gå om 37 minuter. Jag log mot honom och han verkade se det som en inbjudning till att prata ytterligare med mig. Under de 10 minuter som jag väntade på min buss så hann han berätta om hur luleå såg ut på hans tid, skillnaderna mellan min och hans generation och hans resa till Ryssland. Han påminde mig så mycket om min egen farfar. Jag skulle ju verkligen vilja att någon visade lite omtanke mot honom om han virrade omkring, så självklart gjorde jag det mot den här mannen som mycket väl kunnat vara någons farfar/morfar. Hans berättelser var till och med intressanta. När min buss kom så gav jag honom en klapp på axeln, tackade för sällskapet och önskade honom en riktigt god jul. Han verkade så himla tacksam på något sätt, det kändes bra.
Han stod till och med och vinkade när min buss åkte iväg. Haha, så sött!