Hej, nu blir det tillbaka till det normala datanötandet när ingen är här och disstraherar mig längre.
Jag mådde illa i torsdagskväll. Det är några i klassen som också har mått lite halvbra på sistone så jag har säkert fått något. Nog för att jag förmodligen stannat hemma oavsett hur jag mått men nu blev jag sjuk på riktigt bara för det. Vissa straffar gud på en gång, haha. I fredags mådde jag inte heller speciellt bra men vi gjorde ju inte så mycket för när Alex var här utan vi tog den mest lugnt. Stannade dock hemma idag med bara för att det kändes som att jag fick lov att göra det. Dels för att återhämta mig men mest för att jag ville vara med Alex så mycket som möjligt innan han åkte. Nu mår jag bra förrutom att jag har lite feber och förrutom att min andra halva har åkt hem till Göteborg igen. Men nu är det bara 3 veckor kvar så det blev inga tårar den här gången, skönt det. 

Helgen har varit helt underbar, förrutom att jag mått halvbra då. Åh, igår var vi först inne i stan, kollade lite på julskyltningen och shoppade julklappar till bland annat mamma. Vädret var väl inte det bästa men det var ändå mysigt att gå på stan och hålla i hans varma hand som han smygit ner i sin jackficka.

När vi kom hem så hade pappa lagad god mat och tänt adventsljusstaken och allt. Vi fortsatte julmyset med att baka pepparkakor tillsammans. Kanske lite tidigt, med dom säljer ju redan pepparkaksdeg i affärerna så varför inte? Vi köpte till och med en älg-pepparkaksform på lagerhaus. Haha, norrländskt värre! ;)

Kvällen avslutades med att vi drog in våran gamla video till mitt rum och kollade på filmer när vi var små. Jag har ett tiotal band från min barndom och han hade tagit med sig ett tre timmar långt band som sammanfattade större delen av hans barndom. Haha, det var så kul att se honom som liten. Jag har det alltid så svårt att föreställa mig att han har varit liten. Har alltid tänkt att han var 1,92 när han föddes, att han alltid sett ut så som han gör nu. Sen får man se hur liten och söt han faktiskt var. Sjukt kul att se sig själv som liten också, lite pinsamt kanske att visa hur äckligt pratglad jag var redan när jag var typ 1-2 år. Men nu vet vi på ett ungefär hur det kan våra barn kan bli (om vi nu skaffar nått?). Hoppas i sådana fall att den/de blir mer som sin pappa för jag skulle aldrig palla få en unge som mig!

---