Gud va tiden går snabbt! Känns som att det var alldeles nyss som jag tjatade om att få skaffa hund och sedan kämpade en hel sommar för att få ihop tillräckligt med pengar för att ha råd med just en Pomeranian. Sen körde jag och pappa ända till Skärblacka och hämtade den lille och sen körde vi hem. Mille spydde i varenda rondell från Stockholm till Luleå, haha! Han var ju inte van vid att åka bil då men nu är det hans absoluta favorit aktivitet. Sen när vi väl var framme och jag släppte ner honom i köket så skrattade mamma åt honom för att han enligt henne liknade en igelkott. Det var tider det, då jag var hans ankmamma och han följde efter mig vart jag än gick. Idag så är jag nog hans sistahandsval eftersom mamma och pappa är så himla mycket snällare mot honom än vad jag är. Men när ingen är hemma förrutom jag så är han genast världens mysigaste.

Och snart är jag ensam hemma i en månad igen och det innebär ingen sovmorgon för lillen ska ut, men däremot en massa mys eftersom jag inte har någon att konkurrera med längre. ;)

Min älskade nallebjörn, du är superdampig oftast (precis som mig) men oj va jag älskar dig ändå! <3