Nangijala, over and over again
Idag var jag hemma från skolan, men imorgon ska jag nog dit och smitta alla söta. Dock var jag tvungen att gå på musikalrepet från kl 18-22. Dryygt som fan, men nu börjar saker falla på plats för mig i alla fall. Har inte något intressant att komma med eftersom att jag varit isolerad större delen av dagen och bara legat och sett på film.
När jag ligger i sängen, ihopkrupen i mitt Hello Kitty täcke, och kollar på film då saknar jag Alexander som mest. Film blir aldrig så mysigt som när man ligger i famnen hos min älskling. Så kan man lätt snacka sönder en hel film, kommentera varje liten grej och se hur han egentligen stör sig på det men ändå inte säger något. Rätt som det är så får man en puss på pannan eller huvudet och så får man nån fin kommentar - sånt som är så gulligt att man dör och hamnar i Nangijala, där man skuttar runt bland rosa moln och vita duvor. Nej, dagar som denna så saknar man sin älskling som mest. Men om 12 dagar så är han här. Och jag vet att även Sara längtar tills han kommer den här gången eftersom att han har köpt hennes efterlängtade jacka åt henne. Jackan var slut i Luleå i hennes storlek så hon frågade snällt om inte Alex kunde kolla om den fanns kvar i Göteborg. Givetvis så kollade han upp det och köpte den i rätt färg och storlek åt henne. Naw, blev ju nästan lite stolt över honom. Men det är väl ingen nyhet att han är supersnäll & helt wonderbar?

Do you remember? - tjockiskvällen med film, chips och en massa godis.
Tofflex som fixar allt ;)