Idag var det öppet hus på min skola. Så alla skulle sälja sin själ till sitt program och varva så många nya som möjligt till nästa läsår. Jag går samhällsprogrammet med internationell inriktning, a.k.a SPIN. Det lilla stund som jag var med på öppet hus så upplevde jag det som att de allra flesta, både vuxna och ungdomar, såg positivt på våran linje så vi kanske fick några att ansluta sig till våran "SPIN-familj" nästa läsår. We'll see! Det bästa med att vara på skolan på en lördag var att vi är lediga på måndag, halleluja-moment för extra lång helg!

Efter att ha varit på skolan i 2 timmar så gick jag och tränade. Jag är en sån person som lätt blir uttråkad, så jag kan inte vara så länge på gymmet. Det blir kanske en halvtimme, timme, 3 gånger i veckan. Men funkar träningen så att det är bättre att träna lite än att träna ingenting alls? Det känns ju som att det borde vara det, men ger det egentligen något resultat? Ja, sktisamma egentligen. Idag var jag iaf och tränade mest för att avreagera mig på något. Kände att jag hade förträngt så mycket inom mig, sånt som jag inte ville säga. När jag sprang på det där förbannade rullbandet så kände jag att jag var nära på att gråta, men vem fan vill börja lipa på gymmet?! Jag fortsatte bara att springa. På tv skärmarna visade dom fotboll, nån film och en dokumentär om extremt överviktiga människor. Jag blev rädd. Jag fortsatte att springa, snabbare.

Nu mår jag dålig igen. Ska lägga mig i sängen, tvinga hunden att mysa med mig och se på en film. Jag vet redan nu att jag kommer att välja en romantisk komedi. Varför gör jag så mot mig själv? jag vet ju att det bara gör mer ont. Kanske ska jag överraska mig själv och se på typ nya Die Hard filmen. Så får det kanske bli, min lördag. Jag, hunden och Bruce Willis.