Nu ska jag visa det som jag menade förrut med H&Ms konstiga babymodeller.
(Hoppas de inte får men för livet nu!)
Haha, fast nu när jag ser dom tillsammans så ser dom ju söta ut!
Tänk er dom här ungarna om några år. Aawie! :')

    

Har just varit och "jobbat". Det var ju inte roligt att kliva upp tidigt imorse. Men Linns pappa var min dagens ängel och skjutsade oss så vi slapp ta bussen och det blev åtminstone lite mindre stress.

Jag har bestämt mig för att skriva en bra CV och börja skicka den åt lite olika håll. Jag måste skaffa mitt ett nytt jobb känner jag just nu. Egentligen handlar det inte om vad det blir för ett jobb, det är ju som bara bra om man provar sig fram med lite olika arbeten. Det ger en bara mer arbetserfarenhet, vilket är jättebra längre fram i livet!

Det har varit en riktigt skön kväll. Linn kom hit och jag kände att jag fick prata ut lite, det behövdes.
Vi tog det bara lugnt, kollade lite på tv och åt lite toblerone och pratade om allt från love till julklappar : ) 
(Och jag som skulle försöka vara hälsosam numera! Får träna bort tobleronen imorgon.)

Vi hade inte direkt kunnat göra något speciellt ikväll i och med att vi ska upp och jobba imorgon bitti.
Bläh, där försvann min sovmorgon. Efter jobbet så ska jag in till stan och träna, inviga mina nya träningskläder!
Wiie, det är nästan så att jag längtar att få springa på det där förbannade rullbandet bara för att få ha på mig mina nya byxor. 

Nu har jag varit ute med Milton så han har fått bajsa av sig lite.
Ska nog ringa till min älskling och förgylla hans lördagkväll ; )

Sov så gott!  
 

        

Baby, don't worry be happy. Allt kommer att bli superbra, till och med bättre än förrut!  ♥

Igår så städade jag hela huset. Dammsög, skurade och, hör o häpna, skrubbade toaletten.
Det var väldigt äckligt kan jag meddela men den har aldrig varit renare än vad den är nu. *nöjdis*
Igår kväll så skulle jag egentligen ha varit med Linn. Men pappa hade gjort iordning för en mysigt hemmakväll och räknat med att jag skulle vara hemma med honom, så jag kunde inte dumpa honom. Jag var innekatt igår och vi myste med godsaker och idol på tv. Plus att vi hade ett trevligt prat om livet i allmännhet. 

Pappa har tjatat om hur dåliga vinterkläder jag har så idag väckte han mig tidigt för att ta med mig till Team Sportia för att dom hade 20% på deras sortiment just idag. Det blev en ny, stor, röd, vinterjacka - fjällräven - och sen nya träningskläder. Gud, va snällt av honom. Jag förstår inte vad som flugit i honom. Det finns säkert en baktanke med det hela, men det tänker jag inte bry mig om just nu. 

Nu ska jag äta lite nudlar och sen slänga mig i duschen. Kram så länge!

min nya gosiga, varma jacka! ♥

Fy sjutton va underbart med en sovmorgon! Vaknade, klev upp ur sängen och när jag drog upp persiennerna så såg jag snö! Som en gåva från ovan, eftersom att jag klagade på att vi inte hade snö igår. Dock var det typ -8 grader idag. Brr.. kallt! Men jag kunde iaf ha på mig farmors raggsockar med gott samvete. Jag ringde henne idag och frågade om hon kunde sticka ett till par åt mig, som julklapp.
Hon har så lite att göra så hon uppskattar när man frågar om sånt och hon blir verkligen superglad när man berättar att man använder sakerna hon gör åt en. Åh, älskar min söta farmor, men jag saknar henne så fruktansvärt. Önskar att vi bodde närmare varandra. Jag har en förbannelse när det gäller avstånd. Hela min släkt, både på mamma och pappas sida bor långt ifrån mig, för att inte tala om min pojkvän som också bor långt bort åt helvete. Nåja, it's just my luck. 

Skoldagen har bestått av 2 föreläsningar och en stor håltimme. Vi skulle egentligen på en tredje föreläsning men det tog visst slut stolar inne i föreläsningssalen så alla fick inte plats.
"Gud va synd." *ironisk* Så jag och några till i klassen slutade tidigare.
Vi fick gå och kolla på en utställning som hette China Girl, som vi egentligen skulle kolla på imorgon. Eftersom att vi kollade på den idag så behöver vi inte gå och kolla på den imorgon. Yeay! 

Utställningen handlade om hur tusentals små kinesiska flickor "försvinner" varje år. Den var ganska hemsk och innehöll en väldigt massa hår från små kinesiska barn. När man lämnade utställningen så kunde man köpa olika saker relaterade till kina. Som till exempel lyckokakor.Jag funderade serriöst på att köpa en bara för skojs skull, och det gjorde Sandra med. Men sen berättade kvinnan i kassan att själva förutspåelsen i kakan stod på kinesiska. Jag strunade då i att köpa den, men kvinnan i kassan lyckades nästan övertala Sandra att någon hon kände kanske kunde läsa kinesiska. Vad gör flickebarnet då? JO, hon vänder sig mot mig och säger: "Men du kan väl kinsesiska?"  Jag höll på att skratta mig till döds!
Nej, jag kan verkligen inte kinesiska, men folk i min omgivning tycks tro att jag är kines eller så brukar de åtminstone skämta om att jag är det. Ett av mina smeknamn är t.ex Mao. 

Min mamma är thailändsk, därav mina kindben och konstiga ögon som inte ser nog "svenska" ut för andra. Jag kan bara snacka lite thailändska, men verkligen inte nå kinesiska, haha!

Juste! Dom har gjort om våran lilla shell-mack till 7 eleven! Whoho! Pappa och jag var inne och snokade bland deras sortement idag. Haha, händer det mycket i luleå undrar man då? Vi firade att det snart var lördag genom att köpa varsinn Ben & Jerry glass. <3

Klockan är typ 22 och jag är redan trött. Oh my god, börjar ålderdomen komma ikapp mig? Jag hade ju för fan sovmorgon idag, hur kan man vara trött om man sovit typ 11 timmar inatt? 

Skolan idag var egentligen inget speciellt förrutom på musiken. Vi framförde 7milakliv och det gick inte bra. Haha, jag var alldeles för nervös. Jag har en sån fruktansvärd scenskräck. Hatar att sjunga in public så att säga, men älskar ändå att sjunga.
Under bandets framträdande så stirrade jag bara ner i pappret med texten på. Tänkte för mig själv att det inte var någon i rummet utom jag och instrumenten. Funkade ju nästan, förrutom att det ändå lär konstigt och att det gjorde så att jag verkade väldigt tråkig som bara kollade ner i mitt papper. Om jag inte gjort det så hade det bara gått ännu sämre, tro mig.  Som grädde på moset så spelade min musiklärare in alltihopa på sin macbook (snygg, vit, apple laptop). Så vi ska typ få inspelningen av honom sen, kräks!

Såg på idol förrut där temat för kvällen var rocklåtar av Desmond Child som var gäst i juryn.
Mannen som ligger bakom alla goa gamla hits som Poison, I Was Made for Loving You, Heaven's on fire och många, många fler. Tyckte egentligen att alla var duktiga! Vanligtvis så brukar jag tycka att någon är mycket sämre än dom andra men idag tycker jag att det blir svårt att avgöra vem som ska ut.
Nåväl, om typ 5 minuter så får jag ju ändå veta det. 

Kevin är ju en riktig pärla! Det syns ju verkligen att han vill vinna och han ger allt när han sjunger. Jag tycker väl inte att han är en av dom roligare personligheterna i idol, typ under intervjuer och så men på scenen.. wow! Han klarade till och med temat svensk schlager bättre än de andra deltagarna och då hade han aldrig sjungit något på svenska förrut. Killen har talang. 

Lars, Lars, Lars.. Vad ska jag säga om dig? Han är ju duktig, det vet jag att han är. Men varför i hela fridens namn ska han slösa bort sin talang och bara svamla till det som när han framförde det börjar verka kärlek banne mig? Denna veckan skulle han också gå sin egen väg och bryta temat och sjunga någon låt som inte hade med Desmond att göra. En Nirvana låt. Nog framförde han det bra, men hade han inte bara kunnat göra som dom andra och följt temat, hittat en annan bra låt och framfört den serriöst? Måste han göra allt så komplicerat? Han har ju själv erkännt att han inte är ute efter att vinna idol och att han bara vill utnyttja programmet för att få pr så han kan fortsätta som artist på egen hand sen. Är det rätt att göra så? Vara med i ett program där det finns andra som skulle göra vad som helst för att vinna och så finns det en som går vidare varje vecka men inte vill vinna och den som hellre hade vunnit får lämna programmet. 

Nu måste jag se vem som får åka ut!

Bild från expressen.se

(Isabelle läs inte det här om du är på bra humör!)

Inatt, vilken jävla natt. Jag låg på hans bröstkorg och tänkte det här är den sista natten på ett bra tag. Givetvis så började tårarna att rinna ner längst mina kinder och så småningom bilda en pöl på Alexanders bröst.
Jag vet inte hur länge vi försökte peppa varandra med ord som, "Det här klarar vi! Vi har ju gjort det förrut." Till slut gav båda upp och det blev så gott som tyst i flera minuter.
Allt jag såg var mörker. Allt jag kände var en hand som strök mitt hår. Allt jag hörde var ljudet av ett hjärta som bultade och hur vi båda turades om att kippa efter luft och dra in snoret. Vilken jävla natt!

Idag följde han med mig till skolan igen. Det var hans beslut och inte mitt. Dagen började med ett Nk-prov som jag direkt kände att jag pluggat alldeles för lite på. Men skitsamma.
Sen ringde pappa och frågade om vi ville äta lunch med honom. Det gjorde vi med det blev inte mer exlusivt än en Maxburgare.
Åh, det är ju inte bara jag som är tokigt förälskad i min Alex, utan även mina föräldrar. Pappa hade köpt mat till honom som han skulle ta med sig på tåget och han hade verkligen tänkt på allt.
Det var två baguetter med skinka, en stor marabou chokladkaka (han hade observerat att Alex favorit är sweitzernöt sen vi åt godis i söndags), två stycken flaskor coca cola, 7 clementiner och två stycken drickyogurtar. Som om inte det var nog så kom mamma en timme innan avfärd och hade med sig två stora mackor från holms (ett bageri ganska nära mammas lägenhet). Jag hade redan berättat till henne att pappa köpt allt men det hade visst åkt ut genom andra örat för hon hade köpt mackor för 50 kr. Sött av henne ändå. Ja, pojken min lär ju knappast dö av svält på tåget i alla fall.  

Jag kröp ner under mitt härliga, för nuvarande Hello Kitty täcke och drog upp det ända upp till ögonen och lät några tårar rulla ner under tiden som baby packade sina saker. Det blev lite tårkalas innan vi åkte. Han sa att jag skulle lova honom att inte gråta mer idag. Men tror han på fullt allvar att det skulle gå? Jag snyftade redan i bilen påväg in till stan. Hela familjen skulle följa med och skjutsa honom till tågstationen, till och med lille Milton.

Jag följde med Alex in i tåget och då bröt helvetet lös. Jag kunde inte hålla mig längre, och inte han heller. Tårarna forsade, jag kunde inte få fram ett ord! Jag måste ta mig tusan vara masochist för jag verkar ju gilla att utsätta mig själv för smärta. Det var fucking pure pain att se tåget rulla iväg och veta att det är ca 7 veckor tills vi träffas igen. När jag gick tillbaka till bilen så kastade sig mina föräldrar över mig. "Lillan då, känns det jobbigt? Åker din pojke nu? Så här är det i livet, det är jobbigt ibland." Inget av det dom sa hjälpte mig ju. Jag vet att dom bara vill mig väl men va fan.. det kändes ju bara som att dom påminde mig om hur jobbigt det faktiskt var. Min Sötmamma ville att jag skulle hyra en film och sova över hos henne. Det var snällt, men jag tror att jag bara behöver vara själv ett tag.

Ja, vem har sagt att det är lätt med ett långdistansförhållande? Vem har sagt att det är lätt med kärlek i huvudtaget?

Nu ska jag skriva klart min inlämningsuppgift om Moulin Rouge och sen ska jag lägga mig under mitt Kittytäcke och se på Lilla Sjöjungfrun 3 en gång till innan jag måste lämna tillbaka den. *snyft*