Jag har snott några bilder från bröllopet av Emma eftersom jag tror att det kan ta ett innan jag får några från Alex syrra. 

Det underbara brudparet ♥


Jag och min otroligt stiliga pojkvän!!!


Maria, Alex mamma, "min svärmor" - den vackraste bruden! 


Efter allt kaos med värdelösa frisörer, försvunna strumpbyxor, kavajer i fel storlek,
 galna bilköer osv. så löste allt sig fantastiskt fint. Och det blev verkligen en magisk kväll!

Igår var tåget i tid, tro det eller ej! Jag sov som en gud på tåget och vaknade typ en halvtimme före vi var framme, helt perfekt. När jag kom hem möttes jag av världens lyckligaste Milton och sen däckade vi i sängen tillsammans i några timmar till.

Dagen spenderades sedan med mamma & Co. Att komma hem till lägenheten kändes bara sorgligt så jag åkte iväg till jobbet tidigare än vanligt. Kändes bra att vara tillbaka och om några timmar ska jag iväg igen.

Jaa, vad säger man.. Frisyren och posen, Kungsgatans next Top Model??
- Måste köpa en ny plattång idag. Min förra är äcklig och dessutom kvar i Gbg.

Sitter just nu och bloggar från ett av sj's superromatiska liggvagnar (ni fattar ironin). Jag har haft en helt fantastisk vecka i Göteborg och lämnade därför staden med en stor lättnad i hjärtat och en positiv inställning till det som komma skall. Dessutom hann jag med en fika på centralstationen med underbara Sandra, som är en av få av mina vänner som lyckats lämna boet i Luleå *avis*. Vi hade det väldigt mysigt och fick en chans att uppdatera varandra om det senaste i våra liv. 2010 ska det inte vara så svårt att hålla kontakten med vänner och familj, men det är alltid bäst när man får träffa dem på riktigt - så är det bara!

Tåget beräknas vara framme kl 06.53 imorgon. Men självklart räknar jag med förseningar som vanligt. Sen ska jag jobba under kvällen och försöka komma in i mina rutiner igen.

Igår var jag alltså på mitt livs första bröllop. Det var verkligen inget klassiskt bröllop men det hade ingen större betydelse för känslan som fanns där var fantastisk. Kvällen förgylldes av god mat och underbara människor. Det blev även en hel del tårar. Jag chockerade till och med och höll ett tal, haha! Jag kände bara att jag var tvungen att berätta för dessa fantastiska människor vad de betyder för mig och tacka för allt de gjort för oss genom åren och önska dem all lycka i framtiden.

Vi var hemma vid kl 03.30, efter en taxifärd som kostade lika mycket som en flygbiljett härifrån till Luleå. Men imorse blev det ingen sovmorgon, till Alex stora förtvivlan. För det första ringde mamma sitt vanliga lördagssamtal som brukar ske vid halv nio på morgonen.. Men sen skulle vi även möta upp Daniel, som är en av få som vi har kontakt med från vår språkresa, för att ta en fika. Jag skrattar alltid lika mycket när jag är med han och Alex, helt underbara pojkar!

Det kommer bilder från bröllopet lite senare. Alex lillasyster fotade flitigt så jag struntade i min kamera.

Somnade med bröllopsfrillan och vaknade upp som en karaktär ur Star Wars.



Älsklingen och jag! ♥ - Inte helt lätt att hålla ögonen öppna i solljuset utan brillor.
Vädret var jättefint inne i centrala Göteborg. Men givetvis spöregnar det när vi hoppar av tåget i Lerum..

Just nu gömmer vi oss för städhjälpen. Vi ligger i sängen och är vrålhungriga men vågar inte gå ut, haha!
Helst ska man väl inte vara hemma när de kommer och städar, men vi råkade vara det. Så vi har försökt att hosta högt och ge lite pikar på att vi är här så att vi inte skrämmer livet ur dem när vi går ut härifrån. De spelar musik på högsta volym så jag vet inte om de mäkt oss än...

- Nu ska vi äta frukost!

Som vanligt blire dåligt med uppdatering när jag är här, trots att datorn är med haha!
Jag är nöjd för att jag inte shoppat så mycket än, trots två dagar inne i stan. Jag har bara köpt en klänning till bröllopet som är på fredag. Självklart kommer bilder senare, om jag kommer ihåg att vara flitig med kameran. 

Vädret har väl inte varit på topp direkt. Men under ett uppehåll fick vi åtminstone se lite vackra regnbågar.

Kollar man noga så är det faktiskt två regnbågar.

Flygresan ner till Stockholm gick bra, sov i princip hela vägen. Sen var det bara att åka flygbuss in till Sthlm City för att sedan åka vidare med tåg till Göteborg. Det blev några timmars dötid på centralen men då hann jag njuta av en måltid på donken och lite skitsnack med Sara. 

Sen var det sjukt mycket folk på perrongen och alla skulle med samma tåg som mig. MEN 3 minuter före avgång ropar de ut i högtalarna att tåget har bytt spår. Jag blir såklart förbanand men tänk på alla gamla och de som har en massa bagage med sig som tvingas springa med allt genom centralen, upp och ner för trappor för att hinna med tåget. Jag tror faktiskt att vissa missade tåget. Det var knappt att tanten som sitter bredvid mig hann med. 

Jag valde att åka X2000 för att det skulle gå liite snabbare. Men självklart går tågjäveln sönder, "tekniska fel" vill de kalla det, så vi kan inte köra i den hastighet de brukar göra - därmed är vi försenade. Varför envisas jag med att åka tåg när jag vet att de bara blir försenade?? Ja juste, jag är ju snål.. hehe!

Känner så mycket hat för det här fordonet just nu!!

Imorgon åker jag till Göteborg. Tar flyg till Stockholm och byter sedan till tåg där, så jag är inte framme förrän vid kl 19 ungefär. Ska bli jätteskönt att åka iväg, men det enda problemet är att jag är så förbannat sjuk. Igår dog jag typ, ärligt talat! Kunde inte andas, hostade, hade sån huvudvärk att jag till slut började må illa och spydde..

Idag är det liite bättre, bara hosta och snor. Jobbade till och med några timmar under kvällen. Men jag ska försöka sova i tid ikväll så jag orkar upp imorgon för att packa klart innan jag åker iväg. Datan följer med såklart!

Wiiie, tänk att imorgon ligger jag och hostar o snorar på Alex istället! <3 

Igår bokade jag biljetter till Göteborg och jag åker redan på lördag, sen stannar jag där i drygt en vecka. Känns helt underbart, även om det blir lite kort. Känns som att Alex nyss åkte härifrån, men jag åker i huvudsak ner nu för att det är bröllop. Men som vanligt så har jag blivit sjuk.. Blöh!

I vanlig ordning har jag försökt återhämta mig med att se på film. Imorse blev det I love you Philip Morris. Filmen handlar om kärlek, lögner och desperation. Steven Russell (Jim Carrey) som i princip varit smygbög under hela sitt liv men efter en olycka bestämmer han sig för att vara sitt sanna jag och leva livet fullt ut. Hans dyra livsstil får honom snart i fängelse och där träffar han den betydligt mer lågmälde Philip Morris. Kärlek uppstår mellan dem och Steven lovar att han ska få ut dem därifrån och att han ska göra allt för Philip, ett löfte som bara leder till nya lögner och brott. Filmen var kanske inte fullt så rolig som jag tänkt mig, men jag fascinerades över att allt hänt på riktigt. Och underbara skådespelarinsatser från Jim Carrey men framför allt från Ewan McGregor sida. Man är ju mer van vid Jims spexande. Sevärd film!
 

Har varit i Lövskär hela dagen med Anders och hans underbara tjejer som kommit upp från Stockholm.
Det har varit full rulle minsann! Gjorde en sagobok om Tingeling och hennes älvkompisar på begäran av Ellen. Hon sa vad det skulle handla om och jag ritade och skrev. Sen badade jag fötterna/benen när jag gick och kände på havet (eller vattnet som Ellen säger att det heter, vilket det även gör) med lilla fröken Ester. Riktigt mysigt!

Sen var det bara iväg och jobba igen..

Min plan var att dra till Göteborg nästa vecka för att söka jobb på allvar och därmed stanna där. Jag tänkte att mitt "sommarjobb" snart skulle vara över eftersom ordinarie personal är tillbaka efter sina semestrar nu. Min chef frågade lite snällt om jag kunde tänka mig lite bestämda arbetstider till hösten, vilket jag aldrig haft när jag jobbat där tidigare eftersom jag bara varit extrapersonal. Kan du tänka dig att jobba varannan helg, frågade han. Ja, svarade jag. Någonstans under vår konversation så kom det fram att jag inte har någon skola längre så jag kanske skulle få nån kväll mitt i veckan också. Sen var det inte mer med det. Ångrade lite att jag sagt ja till hans förslag, eftersom det är så lite pengar att jobba så få timmar i veckan.

Dagen efter hänger schemat uppe. "Kul att vi får ha kvar dig till hösten Nathalie!" Är det första min arbetskollega säger till mig när jag kommer in i butiken. "Va?" Jag ska ju flytta, helst nu om jag får bestämma själv. Sen ser jag schemat.. jag finns med på ordinarie personalens fasta schema och jag ska jobba deltid, med start nästa vecka. Alltså betydligt fler timmar än vad jag tackade ja till dagen innan. Jag fick panik! Ska jag vara glad över att ha ett jobb till hösten, eller gråta för att jag är kvar här? Mitt mål är ju verkligen inte att fasta på ICA heller!

Men nu har jag bestämt mig för att stanna här tills vidare. Eller snarare tills jag har fått något bättre erbjudande. Jag kommer att fortsätta att söka jobb i Göteborg på avstånd (vilket är väldigt svårt) och även söka intensivt när jag väl är där. För det är dit jag vill! Men jag kan inte kasta bort det här jobberbjudandet i utbyte mot att vara fullkomligt sysslolös. Bättre att få ihop lite pengar först. Dessutom har jag blivit erbjuden att ta över mammas lägenhet då hon ska flytta ihop med hennes kille, så då slipper vi förhoppningsvis allt familjedrama, mer eller mindre.

Nu ska jag bara övertala Alex att komma hit och söka lite jobb! Haha, ombytta roller eller vad?

Ja, jag skulle alltså i vanlig ordning gå på toaletten. När jag klivit in i badrummet så känner jag direkt hur någonting sugs upp i min näsa (inte knark). Då först tänder jag lampan och möts till min stora förvåning av en svärm med bananflugor! Whaat? Varför? En stund senare upptäcker vi dem även i köket och i ena hörnet av vardagsrummet. De är lätt att få bananflugor i hemmet, speciellt nu under sommaren. En rutten frukt, eller sopor som stått lite för länge kan vara en orsak. Men efter lite googling så visar det sig att de även kan lägga ägg i fettet som lagras i avloppsrören. Pappa ställer ut små glas med vinäger överallt, men jag tänker mer radikalt, jag vill få bort dem på en gång - så dammsugaren åkte fram. Det funkade förvånansvärt bra tänkte jag när lägenheten var bananfluge-fri i 2 minuter, men sen när jag började se mig omkring så var de överallt igen.

Och pappas vinägerglas fylldes på bara några få minuter.. Fyyy va äckligt!

Måste börja skriva om roligare saker igen. Jag är en levande, hormonell berg-och dalbana för er som inte förstått det, haha! 

What doesn't kill you makes you stronger - så är det nog. För man lär sig alltid något, även ur de mest bisarra situationerna. Ni vet så himla lite om hur min familjesituation sett ut under min uppväxt eller under de senaste åren. Och jag skriver ganska ärligt i bloggen om mina känslor eftersom det fungerar som terapi för mig, men vissa delar är trots allt privata. Fast nu börjar jag tycka att min blogg blivit så trisst, haha! Tjaffs med pojkvän och familj - sånt är aldrig kul att läsa om. Men det är ju en del av livet det med, tyvärr.

Haha, fuck it - jag borde skriva en självbiografi och avslöja alla smaskiga detaljer och mitt olycksaliga liv!

"Nathalie, du är så dålig som inte pluggar vidare!"
"Nathalie, varför skaffar du dig inget jobb?"
"Nathalie, du är så jävla lat!"
"Nathalie, varför har du inte gått ut med hunden?"
"Nathalie, du har inte betalat din telefonräkning den här månaden heller!"
"Nathalie, varför flyttar du inte om tycker att det är så jobbigt här?!"
Och så fortsätter det..

GAH, så mycket aggressioner just nu! Måste avreagera mig..

 Jag är världens sämsta dotter, men pappas tjej är på något jävla vänster den mest underbara människan på denna jord. Trots att hon inte pluggar, inte ens är intresserad av att jobba - så hon har alltså ingen som helt inkomst, sover eller pratar i telefon hela dagarna, lånar/tar mina saker utan att fråga, har mer än dubbelt så dyr mobilräkning än mig, shoppar 10 gånger så mycket som jag, snackar en massa skit om både pappa och hennes vänner och tror att jag ska tycka det är kul och drar hem en massa högljutt folk varenda dag. Påpekar man något om henne så får man svaret att hon städar åtminstone... Jaha, så hon är alltså en städtant. Det är alltså det hon får betalt för?

Hoppas jag dör snart och kan återfödas som någon som är lika underbar som Puttinullan, och att någon desperat jävel som min pappa tar med mig hem och betalar allt som jag vill ha. Det hade varit fucking underbart!!

Och ja pappa, jag vill mer än allt annat flytta härifrån och jag skulle mer än gärna göra det om jag bara hade möjligheten.  

Haha, fick en rolig flashback över mina sjuka drömmar jag haft de senaste nätterna. De har bara varit jobbiga, ångestfyllda drömmar som gett mig en dålig start på dagen. 
- Ska inte drömar återspegla inre oro och sånt skit?

T.ex natten till söndag så drömde jag att själva utgången från Lulekalaset gick genom mitt rum. Och där låg jag i min säng med min rumpa i vädret och visade hela härligheten för alla som var påväg hem.. Sen vaknade jag vid kl 4 av att det var så varmt i mitt rum. Mycket riktigt såg låg jag typ med rumpan i vädret ovanpå täcket och fick världshistoriens värsta ångest! Jag var ju säker på att alla hade sett mig!! Var på väg att börja gråta för att jag skämdes så mycket. Haha, ganska kul när man tänker på det i efterhand. Då var jag ju också hyffsat bakis så det kan ju ha gjort det hela lite mer verklighetstroget i min värld just då.

I natt drömde jag att jag var uppbokad på en massa saker och att jag kom sent eller missade allt jag skulle till. Jag missade tex jobb och Alex tåg. De senaste dagarna har jag kunnat sova ut, utan att behöva ställa någon väckarklocka för att jag varit ledig och inte haft några andra tider att passa. Men idag ställde jag alarm för att vi skulle komma upp i tid eftsom jag skulle på möte med min jobbcoach. Så drömmen var väl min inre oro som återspeglades?

Hoppas bara att jag får sova gott inatt och får drömma någon lugn och fridfull dröm istället.

Nu har pojken åkt hem och det blev ett sorgligt avsked för Milton (och oss såklart, haha). Hundstackarn skällde och grät när Alex försvann in på tåget och sen skällde han och sprang efter tåget när det började rulla iväg från honom. Nu försvann hans barnvakt. . .

På tal om hundbarn så måste jag bara få en sak sagt. Något som jag absolut älskar med min pojkvän är hans förmåga att ta hand om barn. De älskar honom verkligen! Kanske för att han inte har något emot att leka med lego eller andra leksaker, för att han berättar roliga historier eller kittlas och gör farliga lyft med dem?? De är som tokiga i honom!

Och inte var det något undantag när vi var hos mamma och träffade Jimmy, mammas pojkväns son.

Nejdå, jag vet att jag varit sämst på att blogga den senaste veckan. Men jag har haft så mycket annat att göra. Dels så har ju Alex varit här och vi har haft en del att reda ut måste jag erkänna.. sen har jag jobbat, träffat släktingar och vänner. Ja ni ser ju! Dessutom var Luleåkalaset i helgen, en av få gånger som det väl händer något i denna tråkiga stad så det var vi helt enkelt tvugna att gå på. I fredags gick jag och Alex själva (ja, det var ju fler där) och vi hade det supermysigt. Åt mat och drack lite öl o vin till tonerna av Miss Li. Sen stod vi och trängdes med halva stan när Hoffmaestro spelade, helt fantastiskt liveband! Kvällen avslutades med sockervadd och The Ark. Vi stod och gapade med i de få meningar vi kunde ur deras låtar.

På lördagen hade vi lite häng med brudarna hemma hos mig innan vi drog ut på stan för andra dagen av kalaset. Inte lika bra musik kanske men lite Petter och Twisted Sisters hann vi ta del av i alla fall. 


[här skulle det vara en söt bild på mig och Alex men min webkamera vägrar att fungera så ni får använda er fantasi!]

Idag var planen att jobba 10-14 och sen hinna med att städa iordning lägenheten lite, dels för att Alex kommer imorrn men även för att pappa kommer hem typ vilken dag som helst. Det ser inte bra ut. Det ser ut som att jag har varit ensam hemma i tre veckor..

Men min plan sprack ganska snabbt då jag var tvungen att åka tillbaka till jobbet för ytterligare ett pass, då min arbetskamrat blivit sjuk. "Det är väl kul med mer pengar" säger de och försöker uppmuntra mig. Ja, men idag ville jag verkligen bara hem och pengarna som vi talar om är ju inte några miljonbelopp heller. Jag var helt utmattad när jag kom hem. Fick knappt nån sömn inatt heller. Nej, natten var hemsk, grät bort alla Mary Kay produkter i mitt ansikte. Fick panikångest och kunde inte andas. Ett tag tänkte jag att jag skulle dö, kvävas, och ingen skulle märka det för att jag var så ensam. Det var helt sjukt obehagligt. Men jag kan ju hälsa att vi mår psykiskt bättre idag!

I slutändan struntade jag i att städa lägenheten och prioriterade viktigare saker som att raka benen. Men imorgon blir den den dagliga morgonpromenaden med Millemannen och sedan ska jag försöka städa undan det värsta, för att sedan baka scones. Alex kommer vid kl 11 och jag har ingen frukost hemma, så scones får det bli!

Har en känsla av att den kommande veckan lär bli intressant..

When it was good

Igår firade vi att Malin fyllt 20 år! Det var väldigt nice men jag önskade att jag gjort lite andra val under kvällen. Nej, jag gjorde inget riktigt dumt som jag ångrar eller så... eller jo jag ångrar det faktiskt. Jag hade kunnat få skjuts med de som åkte hem vid kl 1 och kommit hem vid en rimlig tid och så. Men jag hörde mig för med de som var kvar på festen eftersom jag var orolig över hur jag annars skulle ta mig hem, men de sa att jag inte skulle oroa mig för att fler skulle åt mitt håll. Så jag stannade och hade det kul i nån timme till. Sen ville jag hem, men kunde inte direkt tvinga någon att lämna festen. Och att ta en taxi själv var inte ens ett alternativ eftersom jag är pank. Vilken tid var jag hemma tror ni? - Jo, kl 06.30 imorse! OCH jag jobbade idag.. Det jag hade mest ångest över var att hunden hade varit själv så länge, så när jag väl kom hem tog vi en långpromenad. Så ju fan ut som att han skulle implodera av skitnödighet, stackarn.

Så fyra timmar i en alldeles för skön säng, en riskaka och tre kaffekoppar senare var jag på ICA, redo för att jobba.. aj aj aj.